Det måste finnas en hake

Ja, nu finns det en i varje fall (eller 6).

Men jag har fått leta! Jag såg den först hos Yll o tyll, men de hade inte tillräckligt många, första gången jag var där. Sen köpte jag några som var fina, norskaktiga. (Jag glömde ta kort på dem.) Det gick inte till de tjocka kanterna till min islandskofta, de skulle vara till några fina norska, med band. Själva hålen som man sydde fast hakarna i satt för långt fram, vid själva haken.

De här hakarna från Stoff och stil låg ganska bra till också (bilden har jag helt fräckt lånat därifrån). Fler fanns också här.

Men till sist hittade jag lika som jag först såg, hos Slöjd o hantverk i Färila (fast på nätet). (nu ska de också finnas på Yll o tyll igen) Fördelen är att haken går uppåt. Nackdelen är kanske att de går upp lättare, det vet jag inte ännu.

Annars, om du också behöver ha något att haka upp dig på kan jag rekommendera lajvaffärer, de verkar ha massor av hakar på lager! Tillexempel Svarta Katten eller Viking. Där finns också mantelspännen som man kan använda till koftor eller sjalar. Ett annat tips är att det inte heter hakar som jag trodde… Det heter häktor. Eller hyskor. Eller spännen. Eller knäppen.

Nu ska jag bara sy fast dem också. Så kanske tröjan blir klar i år.

Annons

Uppmaning!

Mår du också illa av bilderna från Gaza?

Gå till http://gazaupprop.blogspot.com/ (inga bilder, bara text) eller facebook-gruppen. Skicka sedan ett mejl till Gazaupprop@yahoo.se om du håller med.

 Lyssna på vad en norsk läkare i Gaza säger. Han är också intervjuad i filmen nedan.

Utmanad

Jag har spunnit upp min Blue Faced Leicester-ull. Det blev något grövre (läs: inte så astunt) garn än vad jag gjort hittills, med flit. Lite ojämnare också. Men oj så mjukt. Och väldigt beige. Jag har inte tvättat härvan ännu. Undrar om jag ska färga den eller låta bli? Det är en bra beige för att vara beige. Ullen kommer från Spinspiration, BFL, oatmeal. Nu ca 210 meter och 100 gram 2-trådigt garn.

Jag försökte att spinna och framförallt tvinna med lite mer tvist. Ojoj, det lät mer avancerat än det var menat. Men allvarligt talat skulle det vara kul att kunna lite mer… Därför kände jag mig helt klart utmanad när Tina skrev om Spinncirkel 2009. Jag är på!

Kreativitet = destruktivitet?

Igår var jag däckad av en förkylning och kände för att vara sådär lagom kreativ. Dessutom hade jag hemsk värk i musklerna så stickning gick inte så bra. (Såna virus borde vara helt förbjudna tycker jag, ska man vara hemma och må kass kan man ju åtminstone få orka sticka, annars är det nästan helt bortkastat.)

Så då tog jag tag i ett projekt jag tänkt på ett tag, min färgkrafttröja som lixom blivit uttöjd samtidigt som jag har blivit lite mindre. Jag använder den alltså inte.

Sprätt sprätt sprätt.

Ganska långsamt sprätt.

En stund senare hade min tröja blivit fyra delar med en tåt att sticka ifrån. Jag tror det blir en sjal. Frågan är bara – en klassisk rätstickad sak som jag använder ofta ofta, eller något i mönster?

Me, myself, and I (och Marika)

Både Storjägarn och Bibblostick tyckte jag var värd en utmärkelse. Tusen tack! Skäl nog att fortsätta skriva!

Jag läste någonstans att det var någon som först när den fick utmärkelsen såg att det var en ros. Så var det för mig också. Visst är det väl en fågel också?

Många av de som jag skulle vilja skicka vidare den till har redan fått. Nåja, det är inte helt fel att få den två gånger heller, om det skulle vara så. Till Stickeralla-Marika för att hon kämpar vidare och stickar så rosa att det gör ont i ögonen. Ja, så var det bra.

Fårskalle

    

Bokstavligt talat. Snart också på en vägg nära dig? (den här finns tyvärr inte på en vägg nära mig)

 

Bääääää.

Dagens jobbstickning

Får jag lov att presentera dagens jobbstickning, också känd som det enda som gör att jag kan sitta på ett halvtrist seminarium utan att somna.

 

Mjukt och slätt blir det med Lanett och stickor 2,5 mm. Och det ska bli en ärm. Som ska passa till den här:

 

Som ska bli en tröja som ska passa till Lilla H.

Mönster och garn är från Yll o tyll.

Utlovade bilder

på hästtröjan

Med barn i:

 Utan barn i:
     

Vad gör man?

Under julen har det blivit tillfälle till många timmars stickning. Min vana otrogen har jag mest stickat på en och samma sak. Som är en favorit i repris.

 

Här ligger bakstycket till min mans favvotröja. Nummer 2 alltså. Nummer ett stickade jag för ganska många år sedan (läs minst 9 år) och jag har dessutom stickat om muddarna på den för att den gick sönder. Nu blev det dags för en helt ny. Mönstret är nr 20-3 från Kilafors/Garntjänst för Kilafors Superwash, ett garn jag inte hittar längre. Ut på nätet och leta… Mörkblått skulle det vara. Gärna superwash som ger det lite glans. Inte för dyrt. Hittade Artic från Grönhöj (ett gammalt favoritspinneri, härifrån kom garnet till min Rogue) hos Grunnebogarn. Snabbt som attan kom en stor duns utanför ytterdörren. 

Garnet är mjukt och trevligt, lättstickat, delar sig inte och följer lätt med i flätvridningarna utan att glida iväg alltför ofta (jag gör flätorna utan flätsticka). Stickor 4 mm är det.

Ganska så snart efter att jag börjat sticka mindes jag att flätorna i mönstret 

1. 1. inte var symmetriska och

2. 2. inte var äkta flätor, dvs de gick inte under-över-under osv utan låg lite huller om buller = en mardröm!!!

Ordningen är dock återställd i mitt mönsterdiagram, i hjärnan, och i stickningen. Jag hade denna gång ett facit att kolla på, eftersom jag naturligtvis inte hade skrivit upp hur jag hade gjort…

(ursäkta de blixtriga hemska bilderna, det är trist att fota utan ljus men bloggning utan bilder har jag för mig att Stick å brinn!s diktator fördömer)