Ö som i…

Önskan

En önskan om tolerans. Här och annorstädes. En önskan om att historien inte måste upprepa sig.

Ett exempel ur boken Det ohyggliga arvet av Christian Catomeris är att svensk dagspress 1938 anser att judarna själva är orsaken till att de förföljs, som en kommentar till händelserna under kristallnatten den 10 december 1938 (s. 136, Ordfront, Stockholm 2004).

I en kommentar till händelserna i Gaza säger Lisa Abramowicz från Svensk Israelinformation att det är palestinierna i Gaza som har skulden till att palestinier, vuxna och barn, dödas i Gaza. (Lyssna på henne på P1s webbarkiv från 30 december, spola fram till 4:34 för att höra det). Året är 2008.

En önskan också om ett gott nytt 2009 med många timmars stickning. 

Annons

Ä som i…

Äganderätt

   

Mitt Ä handlar om Cliff Hotel. Hotellet syns längst upp i backen. Muren som går här har byggts av israelerna på Jerusalems stadsgräns. På andra sidan ligger Abu Dis. Gatan i förgrunden var tidigare huvudgatan mellan Jerusalem och Abu Dis, en livlig gata med många affärer. Äganderätten har blivit en stor fråga i och med att Cliff Hotel ligger precis på Jerusalems stadsgräns. Gränsen går ungefär vid baren.

Vi pratar nu om det palestinska Östra Jerusalem som annekterats av Israel, en annektering som strider mot internationell rätt. Här vill israeliska staten bygga muren vidare. Precis där Cliff Hotel ligger.

Historien om Cliff Hotel är lång och sorglig, läs dotterns dikt. Klicka gärna runt på sidan och läs Alis historia samt turerna runt Cliff Hotel. Läs också, om du vill och inte trot, lagen om hur mark som ägs av någon som förhindras att vara på sin mark övergår i statlig ägo när den som inte varit där inte har varit det tillräckligt länge (Absentee property act).

Om inte romanen Moment 22 redan var skriven så skulle den kunna skrivas. Och det skulle inte bara vara en tillskruvad bild av hur den amerikanska militären såg ut förut utan det är verklighet för många människor i Palestina idag, igår, imorgon.

Bilden ovan visar Cliff hotel, nu en israelisk polisstation. Hotellet är totalförstört. Till vänster låg matsalen med fantastisk utsikt från kullen.

I väntan på att striden om Cliff Hotel ska bli avgjord i rätten, där israeliska staten hävdar sin rätt att ta över marken där Cliff Hotel ligger, har man byggt ett staket och en grind genom vilken bara israeler får passera. Cliff Hotel till vänster, grinden till höger och staketet där man vill ha mur går längs med vägen:

Å som i…

Ångest

Det har gått inflation i ordet ångest. Man har lite ångest inför en tenta eller inför att ringa ett jobbigt telefonsamtal. Om man har en riktig ångestattack har man inte koll på att det är ångest man har, i varje fall inte första gången. Då tror man att man ska dö.

Under det senaste dygnen har 300 människor i Gaza dött och 800 har rapporterats skadade (länk till DN). Detta som svar på raketbeskjutning från Gaza in på israelisk mark. Att under krig rikta sina vapen mot civilbefolkning är ett brott mot internationella överenskommelser och det är helt klart att båda sidor, israeler och palestinier, i detta fall har brutit mot dessa. Skillnaden? I år (jan-nov) har 18 civila israeler dödats av palestinier (kolla i tabellen, siffrorna är klickbara). Antalet civila palestinier som dödats av israeliska säkerhetsstyrkor är 444. I raketattacken i maj mot ett köpcentrum i Ashkelon skadades 30 människor (länk till DN). Under de senaste dagarna alltså 800 skadade och 300 döda palestinier.

Den individuella ångesten går inte att jämföra. Siffrorna får tala för sig själv.

Bilden är från http://www.ibiblio.org/wm/paint/auth/munch/munch.scream.jpg 

Bibblomuddar, nästan

Jag blev inspirerad av enkelheten i Bibblosticks muddar och gjorde ett par nästan likadana. Jag hoppade över den virkade kanten.

När jag stickade de här muddarna kom jag på en grej också, en sån där praktisk sak som kan vara bra att komma ihåg (som många säkert redan har helkoll på). När jag växlade färg (det är två räta varv av vardera svart och fabel) tog jag garnet bakom det jag nyss stickade med istället för framför och över som jag brukade. Och vips blev det en snyggare kant där färgerna stämde överens med varven.

Muddarna är till Moa. Jag använde stickor 2mm och svart alpaca och fabel, båda från Garnstudio, båda i smånystan från trasselkorgen.

Ett par snabba sockar

Det ser helt klart ut som vilket par sockar som helst. Men de var trevliga att sticka. Mönstret är Thuja från Knitty och det är en variation på min favoritribb [3 räta, 1 avig] där vartannat varv är bara räta maskor.

Jag har stickat med stickor 4 mm av Novitas 7 bröder och det blev typ storlek 45 på de här. Knappt ett nystan (150g) gick åt.

Jag gillar färgen, den är mer jeansblå i den oblixtriga verkligheten.

Hälen är förstärkt också och ribben fortsätter ner över foten.

Någon timme för skaftet och några till för häl och fot, snabbt gjort. Du hinner kanske till julafton?

God jul!

Färdigt garn

Riktigt, färdigt, garn har jag fått till. Med riktigt menar jag mer än 10 gram tussigt provspinnsgarn.

 

100 gram tvåtrådigt natursvart shetlandsull. Det är inte så mycket "snurr" på det hela så det är väldigt fluffigt och tunt. Om jag har räknat rätt så är det 330 meter, lite drygt. Förslag på nåt att sticka emottages tacksamt.

     

Och så har jag kedjetvinnat den blå jacobsullen som jag visade tidigare. Det blev, om jag har räknat rätt, ungefär 230 meter 3-trådigt garn. Det här garnet vill jag bara klappa hela tiden. Jag har ingen aning om vad det ska bli det heller… Naturligtvis ska det bli något åt mig själv.

Skägget i brevlådan?

 
(bilden lånad från svt.se)

För att slippa stå på julaftons morgon med skägget i brevlådan, dammälgar som går i hjordar över vardagsrumsgolven, barn som kräks, hungriga föräldrar och mottagare av julklappar utan julklapp och med kalla fötter har jag ägnat min tid åt annat än att blogga. Till exempel har jag stickat strumpor.

Här är Father and son socks från Interweave knits. Mest "Father" i storleken är det. Trevligt mönster; enkel och kul att sticka. Mottagaren är lite mer modest så jag tog bort flätan från sidan av strumpan. Stickad i Sandnes Sisu med stickor 2,5 mm. 100 g gick åt.

Så lätt slipper ni inte undan…

Jag både lever och stickar. Ett bevis är den nya västen till P i Fleece Artists BFL DK som jag köpte i Kanada. Färgen heter Ocean. Knappt 200 gram gick åt. Jag stickade med stickor 3,5 mm och enligt storlek 8 års grundmönster i Knitter's handy book of knitting patterns men rund hals istället för v-ringad. Västen finns också på Ravelry.

Det finns lite garn kvar. Undrar om det räcker till en mössa? Eller ett par halvvantar? Garnet är nämligen helt fantastiskt!

 

Jag har sagt åt honom att klippa håret, skaffa ett jobb och inte ha randig tröja under just den här västen.