Trots allt

Det är ändå något visst med att spinna. Jag trodde inte jag skulle säga det, men det är ganska så tillfredsställande att göra garn. För det blir faktiskt nåt som liknar garn. Jag fick ärva M:s startpaket med ull när allt mitt hade tagit slut. Här är något grått på spinnrocken (dvs, innan jag bestämde mig för att det sista visst fick plats på spolen och allt bara trasslade ihop sig).

Jag har också spunnit annat grått men de har inte fastnat på bild ännu. Två andra små prov har blivit klara och fastnat på bild.

Efter att ha beställt mer fibrer från Spinspiration så tror jag att det gröna kanske är jacobsull och att det vita kanske är bfl. Jag har inte tvättat det ännu. Men hallå – det ser ju ut som garn! (Jag är själv förvånad och imponerad…) Fibrerna från Spinspiration får bli en egen post…