Za’atar
Kryddbod i Östra Jerusalem
Za’atar är en krydda, eller kryddblandning, som är vanlig i Mellanöstern. Huvudingrediensen är en ört som heter Za’atar på arabiska. Den motsvarar typ timjan, oregano eller mejram. Örten blandas med salt och sesamfrön och man äter med olivolja och bröd, eller yoghurt och bröd.
(Mer biologiintresserade än jag kan kolla på wikipedias artikel om za’atar där det står en mängd latinska namn…)
Zorry också för att jag är lite zen i abc-leken.
Hösten är här och jag fryser om fötterna. Så jag tänkte att jag skulle sticka mina färötofflor som jag köpt både garn och mönster till för ganska så länge sen. Sagt och gjort. Här är en tossa, stickad enligt mönstret. Något varv längre i foten.
Jag vet inte riktigt men det känns som att det finns flera fel här. Dels är garnet mycket ljusare än på bilden så kontrasterna blir mycket mindre tydliga och det är faktiskt inte särskilt snyggt i verkligheten. Dels så är storleken inte direkt min, trots att jag stickat enligt mönstret. Nog för att jag har kalleankafötter men det här är ändå att ta i, nästan bredare än vad de är långa… Jag tror inte att aggressiv blockning hjälper i det här fallet heller.
Frågan är: repa upp eller sticka en till och ge till någon med kortare kalleankafötter än mig?
Bättre har det gått med hästtröjan. Nu är det bara lååånga sträckor slätstickning kvar på själva tröjan (=perfekt stickning för hjärndöda kvällar och lässtunder), lite finstickning kvar på ärm nr 2. Den blir lite smal i den mönsterstickade delen men det är inget som inte går att åtgärda med lite lagom blockning.
Förutom sockor har jag stickat några fladdermöss. Jag valde till sist 1-trådigt Järbo Gästrike i svart svart (inhandlat hos Yll o tyll) och mina favvobambustickor i 3 mm.
Ser ut som nåt slags konstig blomma. Eller nåt. (Mönster från the anticraft.)
Jag besökte en mumsig garnaffär i Montréal. Mouliné. Butiken ligger i ett mysigt område, precis utanför turistkartan, och den är ungefär lika mysigt stökig och full av garn som hemsidan är omysigt stökig… Där fanns både lyxiga garner och garner i mer överkomliga prisklasser. Det här är vad jag kom hem med.
Det första jag bestämde mig för låg på rea-bordet. Det var svart och tunt. Och jag har länge velat sticka av det. Misti Alpaca Lace. Två härvor. (Ravelrylänk)
Det är också ett kanadensiskt märke. Faktum är att jag lyckades komma hem med bara "kanadensiska" garner. I varje fall kanadensiska garnmärken…
Här är två "havsiga" garner från Fleece Artist. Samma färgning – ocean. Men två helt olika garner! Det första är Blue Faced Lester DK, 250 gram och 450 meter (mycket mjukt). (Ravelrylänk.)
Det andra är Sea Wool, 70% merinoull och 30% seacell, 112 gram. (Ravelrylänk.) Mycket mjukt och glansigt. Seacell är nåt finemagiskt de har kommit på att man kan göra av alger och cellulosa och när man har det med ullen så blir det blankt, slitstarkt och antibakteriellt(!) garn. Fint är det i varje fall!
Jag fortsatte på det havsiga spåret och plockade på mig fem stycken av Tanis Fibre Arts färg Stormy. Det är merino och nylon. Så mjukt. Och så himla fina färger. (Ravelrylänk.)
Tanis är tydligen en 21-årig kanadensiska som färgar garner för glatta livet. Det fanns helt fantastiska färger att välja bland.
Det här får bli en tröja, hoppas jag. Eller många finstrumpor.
Det var många turer mellan hyllorna och jag klappade och plockade och la tillbaka, tog upp igen… De här fick också följa med mig hem. Det är Handmaiden Casbah i merino, kashmir och nylon. (Ravelrylänk.)
Alla garner jag köpte är alltså från Kanada. Alla garner är också supermjuka. Jag skulle inte säga att något av dem var billigt… (Möjligen alpackan… Nästan i varje fall.) Jag som trodde att jag var den som köpte halvbilliga lite sticksiga garner. Nu har jag så mycket fint garn att jag inte vet vad jag ska börja med eller vad jag ska göra av det.
Det kan också vara förklaringen till att jag började spinna så fort jag kom hem…
PS. Mouliné skulle förhoppningsvis snart börja sälja över nätet… Och skickar mer än gärna till Sverige
Nu när jag varit på konferens i några dagar känns det som att det är läge för en liten sammanfattning. Det finns många fördelar med att vara på konferens (särskilt om den är i Montréal).
Några nackdelar har jag inte hittat ännu. Möjligen att jag inte har sett någon annan stickare och att jag missar stickkafét i morgon (idag, det är lite krångligt med tiderna). Och att jag får alldeles för många jobbuppslag – jobbet kan ju inte få ta överhanden över stickandet!
* Jag slängde min kärna i papperskorgen, det där är faktiskt någon annans!
Tusen tack alla som har kommenterat på Petters filt! Den är ganska mysig faktiskt och jag är bra sugen på att sticka flera filtar på det här sättet, kanske inte samma färgställning bara.
Relativt snabbstickad var den också. Jag stickade bara när P inte såg, han visste att jag hade börjat men inte att jag stickat färdigt, så det blev en bra 7-årspresent. (Nåja jag hann inte helt färdigt innan han fyllde, det var några svarta streck och blockningen kvar…) Å andra sidan var det os på teve så det blev mycket sticktid. Jag började i början av augusti och filten var nästan klar den 20:e.
Med det stickracet avklarat har jag återgått till mitt vanliga hattande mellan projekt.
Med mycket dator på jobbet blir det inte lika mycket dator hemma, hjärnan har fått nog av pixlar och filer och klickande när jag kommer hem. Jag kommer att återkomma med några bokstäver. Och med bilder. Och allt sånt… (fast inte idag, för idag smygbloggar jag från jobbet!)
Tills dess – Sticka lugnt!
foto: JuliaF
Stick å brinn! 
