Det var en gång en strumpa som jag stickade enligt beskrivning i boken Simply Socks. Jag var ganska nöjd när den var klar men den passade inte längre något barn, så den fick aldrig en make. Som singel hamnade den långt ner i överblivna-stickningar-och-trassligt-garn-korgen. Men så en dag…
…blev den av med hälen…
…och försågs med dinosaurieknappar och ihopknäppningsfunktioner.
Sen den dagen var sockan inte längre ensam (den hade ju blivit två) och användes dessutom som fodral till mobiltelefon och mp3-spelare. Slutet gott allting gott.
Mönstret gillar jag fortfarande så en dag kommer jag nog att sticka strumpor med sånt mönster igen. Men till mig själv isåfall.
Stick å brinn! 