På grund av förseningar i produktionen har vår leverans av er beställda vara stickade strumpor i storlek lagom tyvärr blivit försenade. Vi arbetar på att produktionen ska komma igång igen och hoppas att kunna leverera din beställning så snart som möjligt. Vi medsänder en icke skalenlig modell av den beställda varan.
Med vänliga hälsningar Liisa, production manager Stick å brinn! productions
Lagom till promotionen med kanonsalut och bal på slottet förra veckan blev silkessjalen klar.
Detaljer 165 gram SOL-6 (motsvarande 825m), naturvitt Garnet är från solsilke. Mönstret är inspirerat av en halsduksaktig sjal från Victorian Lace Today (Ravelry-länk) men i trekantsformat och med en egenhändigt ihopknåpad spetskant. Jag använde stickor 3,5 mm.
Bildens titel är Fru Gårman, Rinkeby Edition. Tycker du den är rolig? Tänk efter igen.
Rinkeby Jag växte upp i Rinkeby i nordvästra Stockholm och flyttade därifrån först när jag som 19-åring bytte till studentlivet i Uppsala. Ständigt fick jag försvara varifrån jag kom – Hur kan du bo där? Är det inte farligt att gå till tunnelbanan så här sent på kvällen? Eller: Oooh, så spännande, med alla kulturer och kryddor och så!! Jag undrar om Fru Gårman-kreatören (mxcartoons.blogspot.com) någonsin har varit i Rinkeby. Problemet är att alla har en bild av Rinkeby, oavsett om de varit där eller inte.
Hur spännande var din uppväxt? Det går inte att beskriva, eller hur? Den var väl lika spännande och ospännande som alla andras uppväxter. Vad hade jag att jämföra med? Nu i efterhand ser jag att den delvis var skit (skolan: vi hade till exempel totalt 1 kemilabb i 8:an eftersom killarna i klassen hällde ut kemikalier på bänkarna och försökte tända på med bunsenbrännarna; miljön: det var sopor i trapphuset, slitna hus…) och delvis så var den oerhört bra. Min erfarenhet är att det finns många skitskallar i världen och skitskalligheten är helt oberoende av etnicitet eller kultur. Många vuxna jag möter idag är inskränkta och rädda för människor med annan bakgrund än den svenskaste svenska. Fördomar florerar. Men rasister, det är de ju inte. Eller?
Jag saknar Rinkeby, så som man saknar sin hembygd när man bor på en annan plats. Jag kommer troligen aldrig att flytta tillbaka. Jag tycker att det är tråkigt att mina barn växer upp i ett nästan helt segregerat område, att de tycker att Hassan är ett konstigt namn och att han är lite dum mot andra, för han kommer ju från ett annat land. Det blir mycket att berätta och förklara, sånt som är helt självklart för mig. Jag saknar det vidare perspektivet på världen, insikten från fler än ett håll (svensk övre medelklass och högre).