Tokig, jag?

Ibland får jag för mig saker som gör att jag undrar om jag är riktigt normal. Som förra veckan när jag för femtifjortonde gången på lika många plastkassar genast rev upp en lång reva i kassen när mjölken/gurkan/luften skulle packas i densamma. Varför betalar jag för sånt skräp? Jag borde använda tygkassar! Men… Tygkassarna följer aldrig med när jag spontanhandlar på vägen hem. De följer inte med när jag planerat storhandlar heller. De är för stora och mitt minne är inte tillräckligt uppdaterat på tygkassar. Jaha, vad gör jag då? Googlar. Och hittar det här:

Det finns till och med en blogg

Först blir jag lite trött. Hysteri. Rädda världen. Stackars delfinerna*. Och så vidare.

Sen tar jag mönstret till den variant (nr 1) som verkar ge mig minst huvudbry och som jag inte behöver sy ihop, ett tunt men starkt ullgarn jag köpt billigt och en 40 cm rundsticka 6 mm och börjar sticka. En påse.

Jaja. Den väger endast 34 gram och går att knöla ner i något litet, typ i A6-kuvertstorlek.

Kasse1
A4-papper med som referens…

Alltså finns det en teoretisk möjlighet att denna kasse kan ligga i min handväska (där det för övrigt redan finns en massa bråte vägandes åtminstone 15 gånger så mycket stycket) och eventuellt användas när jag handlat saker som jag tror har sönder plastkassarna.

Kasse2
Kassen klarade vassa hörn-testet utmärkt.

Jag ska bara göra en liten sinnesundersökning först, promenera runt stan med en banan i ett rött sidenband släpandes efter mig på trottoaren, ställa mig framför stationen och fråga första bästa person om den kan visa mig vägen till stationen och en massa annat.

Det här hade jag kunnat göra bättre

Kasse4_21. Inte underskattat kassens töjbarhet, den släpar i marken om jag håller den i handen och det finns saker i. Men den går att ha över axeln oxå. Rent teoretiskt iallafall.

2. Gjort öppningen mer elastisk för att underlätta istoppande av grejer. En fördel är iofs att sakerna inte kommer att ramla ut den vägen…

3. Hållt bättre koll på början och slutet av varvet och omslagen… Men vadå, det är en kasse…
Kasse3

* Det är alltid synd om delfiner. Och indianer. Men mest delfiner. Det har jag hört.

Annons

5 reaktioner till “Tokig, jag?”

  1. Åh så praktisk och nostalgi-fin! Den måste jag också göra. Det svämmar över av plastpåsar och delfinförsumning hemma hos mig.

    Gilla

  2. Perfekt! Nu har du samlat alla påsar på ett ställe, så när jag väl kommer mig för så vet jag vart jag ska gå.
    Vad gör man inte för delfinerna?

    Gilla

  3. om du tröttnar på att ha kassen över axeln, kan jag varmt rekommendera en lite väska (ej stickad, tyvärr) som lätt får plats även i en liten handväska, och som kan vikas ut till en rejäl kasse http://www.reisenthel.design-3000.de/mini+maxi/mini+maxi+shopper+yellow.html?lang=1&shp=4. Ihopvikt är den 6×11 cm, och rymmer lätt alla skitiga grejer man ska ha med hem från dagis, inklusive overall! I Stockholm kan den bla köpas i Skansenbutiken.

    Gilla

Skriv gärna något!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s