Något slags rastlöshet har farit i mig. Kanske är det att våren kommer med en massa nytt och grönt. Och att det i min stickkorg (läs: överallt i lägenheten) ligger gamla trista projekt. I min upprensningsiver har jag äntligen fått tummen ur och sytt i dragkedjan på Moas tröja. Tröjan som skulle bli en snabbstickad tröja så att Moa kunde ha en tröja som inte var alldeles för kort i ärmarna under den kyliga våren. Ja, den som nu förhoppningsvis är över.
Om jag ska vara riktigt ärlig så var den rätt så snabbstickad i alla fall. Den var bara långsamisydd för dragkedjan. Tröjan stickade jag fram och tillbaka upp till ärmhålen. Ärmarna stickade jag också fram och tillbaka upp till ärmhålen och så satte jag allt på en och samma sticka. Det var då jag började förtvivla. Nåja, efter provmätningar och kalkylerande fortsatte jag trots allt. Resultatet blev en något vid kofta till min rangliga tjej. Hon är trots det nöjd, vilket kan ses på det påklistrade leendet (VEM har lärt henne att man ska smajla tillgjort på kort?).
Garnet är Dream från mitt jätteinköp. Jag hade inte helt koll på antalet nystan när jag började – jag trodde att det fanns mer svart än det gjorde, därav den bredare svarta randen på mudden på kroppen. Den var så trist att sticka så repa upp var inte ett alternativ. Jag använde stickor 4,5 mm och mönstret är som så ofta ett hopplock av lite av varje, jag tror att den här och den här var inblandade.
Petter håller på att planera färgerna för "sin såndär tröja". Jag hoppas han kommer på bättre tankar för jag vill göra någon annan tröja till honom.
Stick å brinn! 