Om man tar ett mjukt garn i rätt röd nyans…
(SvartaFårets Tilda, färg nr 45)
en bebis…
Foto: stock.xchng
några olika mönster…
(SvartaFåret nr 23203 och 23208)
en pappa…
(foto: stock.xchng)
några stickor…
ett fotbollslag… 
lite vitt garn…
och en galen stickare…
…hur blir det då?
Jo, då blir det så här:
Detaljer
Nederkanterna är stickade med vikkant som jag stickade fast (jag gillar fortfarande inte att sy). Vikkanten fick en vit rand. Framsidan fick stickningar i eftterstygn för att efterlikna orginalet så mycket som möjligt. Det gick åt liiite drygt två nystan av det röda garnet till storlek 3 månader.
Baksidan fick bebisens efternamn (stickat med fair isle-teknik) och siffran 11 för jag hoppas att de skaffar sig ett helt fotbollslag (och lite för att jag inte visste om det fanns ett favoritnummer och för att ettor är lättare att sticka än åttor…). Ettorna är stickade med intarsiateknik. Jag stickade namnet och broderade inte, eftersom jag fortfarande inte gillar att sy och för att mina maskstygn inte är så snygga.
Här på framsidan fick det bli maskstygn ändå, för jag visste inte exakt var bokstäverna skulle placeras. Som sagt, maskstygn är inte min starkaste sida… Nöjdare är jag med kragens konstruktion som jag fick hitta på själv för att kunna efterlikna orginalet så mycket som möjligt.
Jag tyckte det var ok att sticka i Tilda, trots bomull-akryl-blandingen. Lite sladdrigt kanske. Och så skulle jag inte vilja ha det på mig själv. Men färgen var perfekt! Och det var det viktiga.
Jag är också nöjd med hur jag fick till ärmarna och axelpartiet för att kunna få det-kända-sportmärket-randningen ända upp till kragen.
Tyvärr blev det förlust för Liverpool igår (om ni inte redan visste det). Nåja. Pappan har iallafall en tröja att trösta sig (och bebisen) med.
PS Tack till Håkan Jaensson och Gunna Grähs för inspirationen och en fantastiskt uppskattad bok. Tack också till min pappa som genast såg vad det var för en tröja (annars vete fan om jag hade gett bort den…).
Stick å brinn! 