Något klart

Innan nyår blev sonens "lettiska" vantar i alpacka klara. Tyvärr så glömde maken att byta ut dem mot mer praktiska vantar när sonen skulle åka skridskor i +0 grader. Alpackan frös fast i isen, sonen får panik och en vante går sönder. Han hann iallafall ha dem en dag utomhus… Jag blev lite trött, så jag har inte ännu undersökt vanten tillräckligt för att kunna döma den till att brinna i evighet (eller en stund, på sopförbränningsstationen) eller om jag ska kunna rädda den.

Så här ser den hela sidan ut. Det är mönster nr 069 från sidan cimdu raksti. Stickor 2½mm och garnstudios alpacka. Storlek 5 år. Andra sidan visas på Latvian Mittens KAL.

Mer flitigt använda blev de här båtarna:
Skóleistar (=färöiska tossor) i tretrådigt svenskullgarn. Det bruna är växtfärgat med nåt (Anna-Karin, jag har glömt!) och jag bytte till mig det på en garnbytardag. Mönster på skóleistar i något större storlek pråmar finns här, jag gjorde i storlek typ 30.

Så här ser de ut med skeppare i. Jag gjorde också ett försök att utrusta båtarna med både antispinn- och antisladdsystem enligt önskemål men det blev inte så funktionellt (Översättning: jag satte gummiränder på sulorna så att sonen kan springa runt på dagis utan att halka omkring, först tänkte jag: aha – jag köper sockeplast – eller sockiplast som det ju igenkligen heter – men… Hur fräscht är det egentligen. Ulliplast lät bättre. Nu blev det inte så ohalkigt iallafall då. Sämre funktion men bättre lukt.)

Annons