Krångel

Ibland känns det som jag är mer krånglig än nödvändigt. Som igår tillexempel. Jag köpte rostorange alpacka (på Yll o tyll, såklart) och började sticka. Så här långt kom jag:

Tanken var att det skulle bli en Rambling Leaves Shawl (länk till mönster*), inspirerad av att Johanna började sticka på en. Men jag tröttnade och tänkte att jag minsann ville ha andra blad (än Johanna). Så bort med stickan, repa upp, ta fram stickor 4,5 och börja sticka ett mönster från estniska spetsmönsterboken. Självklart med modifikation. Här i såkallat dagsljus:

Nu funderar jag på om jag ska fortsätta i samma mönster och isåfall hur många blad jag ska öka med efter varje halv rapport eller om det ska bli mindre och mindre blad ju längre sjalen blir. Äh, varför frågar jag egentligen. Det blir det krångligaste, antagligen. Eller inte, bara för att vara krånglig.

*Johanna identifierade förresten ett fel, eller nåt: På tredje varvet i diagrammet stämmer inte pdf-filen och html-filen överens. Jag tror att vi kom fram till att det skulle vara -omslag, 1r, gör en- i rapporterna mellan kantmaskorna. Sen känns det konstigt i början att man har sex extramaskor i vänster sida men det bättrar sig när man kommit en bit, det är för att man ska få en slätstickad bit mellan hålmönster och kantmaska. Jag tyckte att det verkar ok att lyfta kantmaskan med resten slätstickat, det verkar hålla sig ganska bra. Elann presenterar också en rätstickad variant av sjalen bland sina gratismönster. Jag använde stickor 5 mm och Garnstudios alpacka.

Annons

Dubbelt

Äntligen blev mössan helt klar. Den som, enligt önskemål, skulle vara mörkblå, vindtät(are än den han hade tidigare) och gå ner över öronen.

(detta är inte mottagaren bara en bild för att visa att mössan verkligen går ner över öronen)

Mössor ska självklart vara mjuka och sköna också, så jag valde att göra mössan i Lanett superwash. Vindtätheten förbättrade jag genom att göra mössan dubbel, efter inspiration från Jorun som någon gång i tidernas begynnelse stickade dubbla mössor till sin son.

Jag har tidigare flashat den här mössan under arbete. Och fått många kommentarer om att den kanske mer liknar ett bo för pungmesar eller annat flygfä, och att man inte måste krångla till allt så mycket. Jag tyckte att jag gjorde det ganska bra, jag. Först stickade jag den grå delen genom att lägga upp några maskor och öka runt dem vartannat varv tills jag trodde att jag hade tillräckligt många maskor. Genom att tillfälligt sticka ett varv med alldeles för lång rundsticka kunde jag testa både vidden och senare längden på mössan. Resåren stickade jag helt i mörkblått, stickade ett avigt varv som vikvarv (hade inte behövts). När jag hade stickat lika många varv resår på andra sidan vikvarvet stickade jag fast det första slätstickade varvet på den blå sidan i den grå sidans sista slätstickade varvet (i de aviga maskkrokar på insidan alltså). Ja, jag är krånglig. Men jag hatar mössor och annat dubbelvikt som är sladdrigt. Det blev iallafall nåt sånt här:

Å sen så stickade jag uppåt då, och gjorde minskningar när jag stickat lika långt rakt som den gråa sidan. Minskningarna och ökningarna är inspirerade av den här mössan (även om det inte alls syns på de här bilderna).

Som bonus fick mottagaren en extramössa!

(det här är inte heller mottagaren)

Ett nystan ljusgrått Lanett och ett och en hundradels nystan mörkblått Lanett gick åt till den här dubbelmössan. Jag stickade med stickor 2½ mm.

Jag vet att mottagaren har testkört och godkänt mössan, så då är jag nöjd.

Nyttan med specificerade önskemål

När jag fyllde år fick jag många stickrelaterade presenter. Därav kan man lära sig att det är bra att specificera sina önskelistor. Man kan notera att ingen av de stickrelaterade presenterna kom från någon av de jag delar hushåll med. Jag undrar varför.

Bok om Bohus stickning, två nystan tunn alpacka från Du store Alpakka, två nystvindor (varav den ena gör fina röda och vita nystran och den andra ska bytas mot nåt annat stickrelaterat), ett par stickor i ebenholtz.

Bilden till höger visar också början på strumpa från Tönnersjö härad (ur boken Binge) i filtgarn från Bergå, stickor 2½ mm.

Petter har fått ett par spiralstickade strumpor i Crazy utan häl (mönster från Idéna). Ca 75 g garn gick åt, stickor 3½ mm. Storlek 29. Och 30. Och 31. Minst. Hoppas jag.

Något färgglatt!

Min lila väst är klar.

(att den är skrynklig beror på att jag haft den nerknölad i väskan)

Specifikationer
Garn: Indiecita Alpacka från Naturgarn, lila (nr 750), köpt på Syfestivalen våren 2006
Garnåtgång: 175g
Mönster: Drops 96-10 från Garnstudio, storlek L
Stickor: 3 och 3½ mm
Knappar: fynd från Stickspåret i Uppsala, typ 1 kr styck!

Positivt: Den är varm och sitter bra. Den är snabbstickad, alla kanter rätstickas samtidigt som man stickar fram- och bakstycken. Garnet är trevligt.

Negativt: Den är varm. I mönstret står att man ska öka för bredare axelparti. Dels så gjorde jag ökningarna för tätt (läste fel i mönstret) och dels så skulle jag nog hellre ha smalare axelparti.

Stickdepression

Jag har testat min Tubey och kom fram till två saker.

1. den blir varm, väldigt varm
2. jag måste repa upp hela "kroppen" och ta upp färre maskor längs det som blir framkanten ifall jag över huvud taget ska få plats med min något större byst (här jämför jag med designern som poserar på bilerna)

Jag vet inte om det är det som har gjort att jag känner mig lite stickdeppig eller om det är färgerna på den här påbörjade sockan som får mig lite lätt illamående, hammarbyare som jag är.

Eller om det är det att jag stickar babykläder som blir för små eller att barnens fötter växer helt ohejdat. Oavsett anledning ville jag ha något att sticka på som inte bråkade med mig så jag började sticka upp rester från strumpgarner. Till typ en filt. I rätstickning. Okej, det kan bli fult men det kan ivarjefall inte bli fel.

Raka rör

Tubey växer. Ärmarna ska jag sticka färdigt sen när kroppen är klar, då kan jag få dem perfekt långa med en gång.

Vem som ska fästa alla trådar är vid denna upplagas pressläggning inte ännu helt klart. Presenten från Sticka! (som tack för bidrag till bladet) gör det hur som helst klart lättare, frågan är om det blir roligare?

(Nej, det är inte provrör eller något i den stilen, det är fodral för synålar. Och synålar.)

Boktips

Jag har handlat en stickig bok:

Kim Hargreave’s A Season’s Tale.
Yll o tyll hade en fyndhörna så jag ryckte åt mig den här. Några trevliga mönster (och några fåniga bilder av man i kilt). Särskilt tycker jag om när det finns mönster för barn som inte är jättebarnsliga. Inte alla barn (och särskilt inte deras föräldrar) gillar en massa nallar och hundar och hästar och rosa och fluffiga kanter och glitter överallt på sina stickade tröjor.

På tal om böcker så har jag just läst en ostickig bok som jag gillade jättemycket – Gut symmetries av Jeanette Winterson.

Jag är ingen bokrecensent men kommer ihåg så mycket från skolan att man ju ska förklara varför man tyckte att en bok var bra. För att: den är annorlunda; språket är vackert, språket är fult, språket är tänkvärt; den innehåller matematiska och fysiska resonemang på ett intressant och vackert sätt; det är en kvinna som föds med en diamant i ryggraden; den är hissnande och svindlande; den får mig att vilja läsa mer av författaren.

Tomten
Ni har väl skrivit önskelistan till tomten? Annars är det hög tid, förra året tog årets julklapp slut innan jag hann beställa önska den. I år har jag förekommit tomten och försett mig med en variant. Jag har sett att det finns en annan också.

Färgsprakande

Jag är inte helt känd för mina extravaganta utsvävningar i färg. Jag är helt enkelt ingen Kaffe Fassett. Här ett färgsprakande exempel à la Stick å brinn! med ljussvart som bottenfärg.

Jag hade naturligtvis använt svart som bottenfärg som det är i orginalet men man tager vad man haver (eller åtminstone införskaffat).

Mörkret är här

Jippi. För då blir det så kuliga blixtriga bilder på sånt man stickat.

Kolla här:

Det är brunt, det är alpacka, det är ribbat. Och det ska bli en tröja till min man. Det syns ju helt klart och tydligt!

Ytterligare ett bevis:

Det är brunt, det är Visjö, det är mosstickat. Och det ska bli en tröja, stl 1 år. Färgglatt så man får ont i ögona.

Det var syfestival i helgen som var. Hej till alla jag träffade, det var kul! Och utmattande. Jag kom inte hem med alltför mycket nyinhandlat tack vare det. Lite mer brun och mörkgrå alpacka och tunt naturvitt ullgarn från Naturgarn. Och så lite silke:

Det blå är merinosilke från Svalan. Många meter! Det grå/lila är från Solsilke, jag var bara tvungen att nysta det. Jag ser sjalar…

Övrig avrapportering är att de turkosa muddarna hittade ett nytt hem hos min mamma, jag har stickat klart min väst i alpacka (den ligger just och spänner sig) och jag har hittat ett nytt sammanhang att offentlighetssticka i: liveradio* i Ordfronts regi.

* om man kommer sent får man sitta i ett hörn bakom en pelare, för andra kanske det var mer live-teve.

Nu blommar snön

I brist på synlig asfalt, menar jag.

Jag håller på och förbereder lite inför morgondagens workshop på Syfestivalen i Sollentuna. Om just du råkar vara där på fredagen den 3/11 någon gång mellan 11 och 13 så sitter jag vid Sticka!s workshop-bord. Kom gärna förbi och säg hej!

Jag tänkte att det skulle vara lite färgglatt också så jag gjorde en Mrs Beeton (svensk översättning finns i ett av Sticka!s medlemsblad, gå med vettja!) i turkost kid opale (rester från halsduken) och grafitgrått nagano (rester från islandströjan). Pärlorna är från ett slaktat armband från HM.

Än så länge finns det bara en mudd men jag planerar en till inom en snar framtid.

Först så går det framåt
Det känns ofta som att jag tar ett steg framåt och ett tillbaks och så ett steg framåt igen. Jag har börjat sticka huvan på min linkofta. Det är ganska många maskor. När jag kommit nästan 10 cm tycker jag att det ser lite sladdrigt ut. Jag hade tagit stickor 4½ utan att konsultera mina anteckningar på mönstret och det var för grova. Repa upp, plocka upp igen med stickor 4 och sticka om. Så gick en hel kväll åt att återkomma till ursprungsläget… Sensmoral? Äh.

Sen så går det runt en liten stund
Jag blev tvungen att snabbt sticka färdigt min isländska sjal för att frigöra min ebenholtz-sticka som jag ville använda till Tubey. Så här är sjalen färdigstickad men inte utspänd och helklar ännu. Garnet är entrådig Ombré från Östergötlands ullspinneri, köpt på plats.

Så jag har alltså börjat på Tubey. Och på en tröja i alpacka till maken. Och på en liten barntröja. Mer om det senare!