I dagens dn ("landsortsupplagan"), kulturdelen, står att läsa under rubriken Syjuntan är på väg tillbaka (hittar inte den på nätet):
… Men mormor stickade och sydde för att det var dyrt att köpa nytt. Vem har den tiden idag? Det blir som med matlagning och trädgård. Man köper böcker och drömmer.
– Lena Jordebo
Jo, visst köper man böcker och drömmer. Man köper till och med garn. Och det i sig är det faktiskt inget fel med. Men fördelen med stickning jämfört med både matlagning och framförallt trädgård (som jag helt saknar) är att man kan ta den med sig. Man kan ta sig tid, den tid man ändå har. I väntrummet, på bussen, när ungarna plaskar i badet, när man ändå bara halvglor på tv.
Sådeså.
Stick å brinn! 
Läste det också! Jag tycker att stickning är en mer demokratiskt hobby än matlagning och trädgård. De andra två kräver dyr (och ofta oanvänd) köksutrustning eller en egen gräsmatta att göra om till Edens lustgård. Stickning kräver två händer, ett mönster, stickor och några nystan.
Och vad är det för fel på drömmar? Men lät det inte lite som den gamla debatten om handarbete som ”förspilld kvinnokraft” när kvinnor i barnafödande ålder har återgått till att träffas i juntor och sticka (istället för att göra karriär eller?).
De fattar inte hur roligt vi har.
Ny fin blogg förresten.
GillaGilla
Jag håller med. Och det lät verkligen som lite ”försiplld kvinnokraft”, jag blir så trött på det… Anser man att det är förspilld manskraft när en man plockar sönder saker i molekyler för att sen plocka ihop dem igen?…
Huvudsaken är att vi har roligt iallafall!
GillaGilla